Avslut

Jag har inte bloggat på en månad och tre dagar ungefär, sedan den 22 december. 2009 Jag har inte haft lust och kanske ingen ork heller, och inte händer det mycket i mitt liv. Det känns sorgligt att tappa bort något som funnits i ens liv sedan 2005, men som det känns nu är mitt bloggande som det en gång var, över. Mest förvånad är jag att runt 30 personer/dag har besökt bloggen där här månaden trots min frånvaro, så någon trogen läsare finns kvar. Tack!

Med detta vill jag säga att kanske kommer jag tillbaka en dag, men troligen inte. Om så, blir det nog in en annan form på något annat sätt. Tack för den tid som varit, till er som har läst och kommenterat och tack till bloggen själv ;), som har varit en form att stötesten och terapi genom åren.  Jag avslutar mitt bloggande genom ett sista inlägg tillägnat det jag gillar mest av allt: film.

- – - – -

Jag har varit aktiv vad gäller biobesök den senaste månaden i alla fall, och roligt nog rekommenderar jag alla fyra filmer: Sherlock Holmes, Avatar, Up In The Air och It’s Complicated. SH var bra, roligt med brittisk humor och även om det är på gränsen till att spela över så är Rober Downey Jr. bra i huvudrollen.

Avatar är kanske den visuellt vackraste film jag har sett och inte hade jag väntat mig att gråta innan jag såg den, men det gjorde jag för allt var magiskt och jag fick ett litet ”aha-moment” över vad som händer med naturen och vår värld. Jag önskar bara att det fanns en 3D-biograf i stan så att jag hade kunnat se den så.

Up In The Air är en av de bästa filmerna som gjorts de senaste åren, högaktuell genom finanskrisen och hur den sätter sina spår i människors liv. Tänkvärd. Anna Kendrick som även kan ses som Jessica i Twilight och New Moon är nominerad för ett stort antal priser för sin roll och hon borde ha vunnit alla. Mästerligt skådespeleri.  Komiskt och irriterande är dock att vaje gång Kendirck bjuds in till en talkshow, och jag har sett många sådana klipp på YouTube, så får hon visst beröm men snart går frågorna över till ”och hur är det att ha jobbat med både George Clooney och Robert Pattinson?”. De borde låta Kendrick tala om sin rollprestation och sitt liv, inte  om världens ”snyggaste män”.

Igår kväll var jag och mamma och såg It’s Complicated med Meryl Streep som även hon är nominerad för många priser för denna roll. Härlig film som bjöd på många skratt och det är roligt när en romantisk komedi riktar sig till en lite äldre publik (50+) och inte alltid handlar om tjejer i min ålder.

Sugen på bio? Gå och se någon av ovanstående filmer, eller ännu hellre alla fyra.

Vaccination, vikt och bad

Vid -15 grader kändes det lite grymt att ta med katterna ut, men idag var sista dagen veterinären hade öppet i år och det var hög tid för Ninja och Wiggo att få sina årliga vaccinationer. Jag åkte till drop in som mottagningen har på måndagskvällar och hade tur att bli nummer 2 i kön.

Veterinären vaccinerade båda och kollade tänder, päls och ögon. Allt såg bra ut på både Ninja och Wiggo, är så glad då jag har varit lite rädd att Wiggo skulle ha haft något fel i munnen då han har haft illaluktande andedräkt ett tag. Men troligen berodde det helt enkelt på att han var sen med att tappa och byta tänder, då brukar katter lukta illa i munnen.

Pälsklingarna vägdes också, och ståtliga och långbente Wiggo stannade på 5,2 kg (undrar hur stor han kommer bli, han är bara ett år och Brittiskt korthår är en ras som växer sakta och är färdigutvecklade först vid 3 års ålder ungefär) och till min lycka så vägde Ninja 4,6 kg och hennes kroppsform var bra. Hon är lite som en rund boll och jag har varit orolig för att hon ska vara för tjock, men man känner revbenen utan problem och veterinären sade att allt såg bra ut, hon är bara rund och har kastratmage helt enkelt.

Efter det lyckade veterinärbesöket har stackars Ninja fått utstå ytterligare en pärs och blivit ordentligt duschad och schamponerad här hemma, hon är inte nöjd. Om blickar kunde döda. Men hon var alldeles tufsig i pälsen och ännu värre efter veterinären så hon behövde ett bad. Jag får se om jag duschar Wiggo imorgon, han behöver det dock inte. Men ja, det är ju jul och allt ;)

Vibrating panties -årets roligaste?

Om du inte har sett The Ugly Truth än, ska du kanske inte se följande klipp. Annars, detta är bland det roligaste jag har sett i år.

The Ugly Truth Vibrating Panties

Let it snow!

Utsikt från mitt vardagsrumsfönster i dag, äntligen kommer snön. Underbart! Hoppas att den är här för att stanna.

Vardagshjälte eller nyfiken granne?

Jag känner mig mer som det senare. Jag tittade ut genom fönstret ikväll och såg en grannes hund sitta ensam. Att man ser hunden sitta still länge är inget ovanligt, den är så lugn och snäll när hennes matte står och pratar med någon. Men nu såg jag bara hunden och ingen matte, hunden satt i sju-åtta minuter, okopplad, och tittade då och då ner mot källartrappen.

Jag fick en konstig känsla av att tänk om det hade hänt hennes matte något. Efter att ha funderat ett tag om det skulle vara knäppt att gå ut och kolla gjorde jag det i alla  fall, var rädd att grannen hade ramlat i källartrappen på väg upp ur tvättstugan eller liknande.

Men när jag väl kom ut och gick runt hörnet så stod grannen där och pratade med en annan granne och hennes hundar. Där kom jag i fullfart utan något annat ärende som till exempel att kasta sopor att skylla på. De tittade på mig så jag började förklara ”ehm jag såg din hund sitta ensam och såg inte dig, blev rädd att det hänt något ehm… ja…”.

Tomatröd i ansiktet blev jag säkert och skämdes, kände mig som en nyfiken granne som inte har något bättre för sig än att spionera på andra genom fönstret. Hundens matte tog dock inte illa upp utan sade något att ”ojdå inte tänkte jag på att jag inte syntes”.

Nej, tänkte jag, det tänker man nog inte när man står och pratar med någon, man väntar sig inte att någon ska speja efter en genom fönstret. Hela situationen kändes underlig och jag flinade fult och skulle gå, då tog den andra grannen till orda ”jamen du är ju en riktigt vardagshjälte, det är sådana här saker som räknas. Det HADE JU KUNNAT hänt något. Vad snällt av dig att titta efter”.

Mer rodnad från min sida, ett flummigt leende och sedan skyndade jag mig att säga hejdå innan jag flydde upp i lägenheten igen. En surrealistisk händelse, allt visade sig ju vara bra men ändå.

Skyddad: Viss lättnad

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Grattis världens bästa T!