Nu är det kring lunchtid på fredagen och jag har vaknat efter gårdagskvällens och nattens äventyr: jag var på den så kallade Twilight + New Moon-kvällen på bio. Efter att ha sett den första filmen som alltid är lika bra, blev det en halvtimmes paus och då var det lite jobbigt, tröttheten smög sig på. Men ungefär 00.10 satte New Moon igång och sömnen åsidosattes snabbt!
Så vad tyckte jag? – Fotot i New Moon tilltalade mig mycket mer än i Twilight, jag gillar de varma färgerna och lite proffsigare linsen den filmats igenom mer än den råa budgetkänslan som fotot i Twilight gav. Men så är NM också regisserad av en ny regissör, Chris Weitz (Om en pojke m.fl.).
Vissa scener var väldigt vackra, jag nämner inte vilka eftersom jag inte vill spoila något här. Men musiken användes perfekt i dessa scener och Lykke Lis låt Impossibility ramade fint in en av mina favoritscener i NM.
Jag gillar som bekant Kristen Stewart mycket och av någon anledning klagar många på hennes skådespel, men jag anser att hon gör en perfekt Bella i båda filmerna och jag kan sympatisera med hennes lidande.
Överlag vad NM kanske lite för lång, men jag tyckte ändå om den, den bjöd på flera skratt. Jag blev på intet sätt besviken.
Slutet däremot?! Det var frustrerande, nu längtar jag ännu mer efter den tredje filmen, bara sju (…) månader kvar. Det blev lite ”fortsättning följer” över det hela, irriterande men smart drag av regissören som kopplar vidare till uppföljaren. Givetvis vet jag ju redan hur det kommer att fortsätta, hur många gånger har jag inte läst böckerna? Men det gör inte frustrationen mindre.
Komiskt denna kväll var att folk applåderade (!), visslade och jublade när Edward (Robert Pattinson) entrade duken, och de verkade halvdö när Jacob (Taylor Lautner) drog av sig tröjan och visade upp det nya sexpacket, enbart införskaffat för hans större roll i NM. Själv höll log jag lite kärlekskrankt i tysthet åt synen av läckra Kristen. Ja, även en ”gamling” på snart 26 måste få längta lite ibland ;)
(Värt att notera: i dag har Kammarrätten kört över Statens biografbyrås beslut om fetomårsgräns för NM, och sänker den till elva år. En vinst för alla yngre som vill se filmen och som egentligen är den stora målgruppen, men möjligen en förlust för oss som inte gillar fjortisars ”naaaaaaw” och fniss timme efter timme så fort de ser en bar bringa eller en kyss.)
