Min lilla svansunge Ninja har hållit på med något i badrummet ett tag, jag har dock inte orkat gå och kolla vad. För en stund sedan kom hon springande och släppte en liten boll vid mina fötter och hon såg så mallig ut.
Jag berömde den lilla mallgrodan men det var inte lika kul att det var en boll som saknats sedan länge, och antagligen har den suttit fast långt in under badkaret med tanke på hur svampig och blöt den var. Jag slängde den i soporna för den var så äcklig, men då satte sig Ninja framför dörren under diskbänken och tjöt och jamade som om hela jorden hade gått under. Jag vet inte om hon saknade sin nyligen återfunna, superduperäckliga och av mig bortkastade boll?
Efter ett tag orkade jag inte lyssna på pipandet utan tog fram äckelbollen igen, tvättade av den med såpa flera gånger och sedan fönade (!) jag den torr. Vad gör man inte för sitt ”barn”? Nu är i alla fall Ninja glad och nöjd och spinger omkring i hallen, jagandes efter svampbollen. Jag ryser av minnet av att hålla i den sunkiga svampigheten. Men så länge hon är nöjd… Ni vet hur det är!
