Klockan är strax efter 22 och här sitter jag nu med nästan igensvullna ögon efter att gråtit konstant i ungefär en timme. Att jag kan bli så påverkad av ett tv-program, i det här fallet Grey’s Anatomy som det var säsongsstart för i kväll. Det gick som jag hade trott, vilket var bra men lika sorgligt.
När man har följt en serie från start blir det inte detsamma när karaktärer försvinner, och speciellt inte en sådan ”fin” som kvällens Grey’s. Jag går inte in på fler detaljer, för jag vet att bland andra T inte har sett allt så jag ska inte avslöja något.
Vackra Katherine Heigl, som spelar Izzie i Grey’s Anatomy, och hennes söta dotter Naleigh.









