Arkiv för november, 2009
Melinda (bra spelad av en fjortonårig Kristen Stewart) är huvudkaraktären i Speak (2004). Under en sommarlovsfest ringer Melinda polisen vilket resulterar i att alla ungdomar på festen tas om hand, och en väns bror förlorar sitt jobb för att ha festat med minderåriga
Melinda börjar high school till hösten men blir utfryst av sina före detta bästa vänner, känd som ”den som skvallrade”, en lärare behandlar henne illa och hennes betyg sjunker. En dag bestämmer sig Melinda för att delvis sluta prata. Men hon mår allt sämre, och ingen vet vad som egentligen gjorde att hon ringde polisen den där kvällen.
Speak är en film om hur grymma människor kan vara, hur det är att vara ensam i steget mot att närma sig vuxenvärlden och vad som kan hända när man inte har någon att ty sig till. Rekommenderas!
Little Ashes (2008) handlar om den förbjudna och omöjliga kärleken mellan författaren Federico García Lorca (Javier Betrán) och konstnären Salvador Dalí (Robert Pattinson) i 1920- och 30-talets Spanien. Little Ashes är en otroligt fin film om att kämpa med sig själv och känslor man inte ”borde” känna, i en tid av politiska oroligheter. Om viljan att kämpa för varje människas rätt att leva och lära som den vill.
Det finns några roliga scener där Pattinson på ett fantastiskt sätt skildrar Dalís balansgång mellan geni och vansinne, men mestadels är Little Ashes tragiskt vacker. Jag led med karaktärerna (skådespelarna är fantastiska!) och det var med svårighet jag slutade gråta efter filmens slut. Det är sällan som jag fångats så av en film på senare år, se den!
Nu är det kring lunchtid på fredagen och jag har vaknat efter gårdagskvällens och nattens äventyr: jag var på den så kallade Twilight + New Moon-kvällen på bio. Efter att ha sett den första filmen som alltid är lika bra, blev det en halvtimmes paus och då var det lite jobbigt, tröttheten smög sig på. Men ungefär 00.10 satte New Moon igång och sömnen åsidosattes snabbt!
Så vad tyckte jag? – Fotot i New Moon tilltalade mig mycket mer än i Twilight, jag gillar de varma färgerna och lite proffsigare linsen den filmats igenom mer än den råa budgetkänslan som fotot i Twilight gav. Men så är NM också regisserad av en ny regissör, Chris Weitz (Om en pojke m.fl.).
Vissa scener var väldigt vackra, jag nämner inte vilka eftersom jag inte vill spoila något här. Men musiken användes perfekt i dessa scener och Lykke Lis låt Impossibility ramade fint in en av mina favoritscener i NM.
Jag gillar som bekant Kristen Stewart mycket och av någon anledning klagar många på hennes skådespel, men jag anser att hon gör en perfekt Bella i båda filmerna och jag kan sympatisera med hennes lidande.
Överlag vad NM kanske lite för lång, men jag tyckte ändå om den, den bjöd på flera skratt. Jag blev på intet sätt besviken.
Slutet däremot?! Det var frustrerande, nu längtar jag ännu mer efter den tredje filmen, bara sju (…) månader kvar. Det blev lite ”fortsättning följer” över det hela, irriterande men smart drag av regissören som kopplar vidare till uppföljaren. Givetvis vet jag ju redan hur det kommer att fortsätta, hur många gånger har jag inte läst böckerna? Men det gör inte frustrationen mindre.
Komiskt denna kväll var att folk applåderade (!), visslade och jublade när Edward (Robert Pattinson) entrade duken, och de verkade halvdö när Jacob (Taylor Lautner) drog av sig tröjan och visade upp det nya sexpacket, enbart införskaffat för hans större roll i NM. Själv höll log jag lite kärlekskrankt i tysthet åt synen av läckra Kristen. Ja, även en ”gamling” på snart 26 måste få längta lite ibland ;)
(Värt att notera: i dag har Kammarrätten kört över Statens biografbyrås beslut om fetomårsgräns för NM, och sänker den till elva år. En vinst för alla yngre som vill se filmen och som egentligen är den stora målgruppen, men möjligen en förlust för oss som inte gillar fjortisars ”naaaaaaw” och fniss timme efter timme så fort de ser en bar bringa eller en kyss.)
Nu sticker iväg för en kväll/natt med vampyrer :P








