Prinsessan och skatterna

Idag har jag träffat alla mina skatter: syskonbarnen. På eftermiddagen var jag och mamma och hälsade på hos storebror med familj. Även syster och hennes familj var där. Det var minst sagt livat när vi kom, brorsdottern Thilde satt i i gåstolen och jagade efter systerdottern Jenna. Jag tror båda hade lika roligt och tjoade lika mycket!

Vi fikade gott med kaffe, saft, glass, jordgubbar och melon. Bror samt systers man badade med ungarna i poolen, men lille Maximilian (systersonen) var inte imponerad av det kalla vattnet och började gråta. Han är lite smårädd för mycket min lille lus haha.

Thilde däremot var som en fisk i vattnet, minst sagt. Hon paddlade runt som en tok och blev mäkta arg när hon skulle upp. Trots att hon hackade tänder skulle hon i igen. Jenna är lika tokig i vatten, så det kommer bli skoj när de kan bada själva tillsammans och jaga runt varandra. Thilde är ju knappt tio månader så det dröjer ett bra tag, även om hon är tidig med mycket och stor i sättet den lilla grodan. Det var en mysig eftermiddag.

Hemma hälsades jag av ett högt spinnande och strykande kring benen av min lilla bebis Tiffany, hon är min prinsessa minsann. Bättre tröst får man leta efter när jag mår dåligt och är ledsen, hon är alltid där och gosar och om hon kunde skulle hon säkert ge mig en stor kram.

Min pälskling, hon är lika gosig och underbar som Linus. Saknaden efter honom  och Lucas är oerhört stark fortfarande, men Tiffany mildrar den lite. Brorsorna Linus och Lucas fick en bra lillasyster i henne, jag tror de ler där bortom andra sidan regnbågsbron :)

Bilder på Tiffany från i dag. Hennes favoritplats nu när det är så varmt är att ligga vid balkongdörren där det drar lite. Här ser hon ut som ett litet lodjur med sina tofsar på öronen och misstänksamma blick; hon får alltid ett mindre öga när hon är misstänksam :p

Nissa

Jag är smått stel och seg efter ännu en dag av flyttpackande samt lyft och bärande. I morgon är dock sista dagen, skönt. Just nu är jag väldigt konfunderad över hur en katt på 2,5 kg kan låta som en travhäst när hon springer på parkettgolvet i vardagsrummet? Hon verkligen kör ner tassarna i golvet när hon springer och det låter som hon snarare skulle väga fyrdubbelt så mycket. Underlig nissa det där, min prinsessa.

 

Två år!

Min  älskade prinsessa fyller två år i dag. Fanfar!

Så stolt!

Jag är så stolt över min lilla gosegris och prinsessa Tiffany. Jag är lite stolt över mig själv också med tanke på att jag aldrig klippte klorna på kattpojkarna, men mest över henne. Jag har nämligen fått klippa alla hennes klor nyss, och det är inte dåligt med tanke på att jag bara kunnat klippa en i taget förr innan hon smet i väg. Nu lade jag henne på rygg i mitt knä som en del ”kattmänniskor” har tipsat om, och det gick riktigt bra förutom att hon pep och småmorrade lite. Men hon gjorde ingen ansats till att klösa eller bita. Mammas lilla duktiga gris! ^^

Hårmonstret

Jag har skaffat en ny kam till Tiffany, en fintandad stålkam. Och det är nästan löjligt hur mycket hår som fastnar i den. Den där lilla katten verkar ha hår för ungefär 10 katter. Det är nästan bara underull som fastnar i kammen, och med tanke på att hennes föräldrar är norsk skogkatt respektive perser så har hon minsann anlag för att vara en hårmarodör.

Om jag tycker det är drygt med hennes korta hår som fastnar överallt, hur är det då inte att ha en långhårig ras hemma? Jag tror inte att jag skulle stå ut med att ha en Perser, Norsk skogkatt, Maine Coon eller Turkisk van etc. Det räcker så bra med mitt korthåriga hårmonster här hemma ^^

Om jag någonsin skaffar en raskatt får det nog bli en Devon Rex, minimalt med fällande och typ nada pälsvård. Passande för en hårhatare som jag. Sedan kan man ju undra kanske varför jag har djur om jag avskyr håren så mycket? Nåja, Tiffanys underbara personlighet väger upp fördelarna mot nackdelarna med råge!

Tiffany och perforeringen

Jag fick ett brev i dag som var förslutet med sådana där perforeringar som man måste vika för att kunna riva av. Flärparna som jag rev bort har nu blivit Tiffanys nya favoritleksaker. Hon är cool, den katten.

En vän i alla lägen

Vet ni hur mysigt och underbart det är att komma hem och mötas av Tiffanys spinnande och jamande? Efter den vidriga tomheten efter Linus och Lucas, och den tystnad som följde med, så är det svårt att beskriva hur det känns att ha ett husdjur igen. Hon är inte bara en katt, ett husdjur.

Tiffany är en nyfunnen vän, en liten tröst när allt känns så där mörkt och obeskrivligt tungt och ångestfyllt som det ofta gör och ett tyst sällskap som finns där utan ord men desto större närvaro. Att ha ett husdjur, en vän i alla lägen, att komma hem till. Det vill jag alltid ha.