Ninja & Wiggo « Madeléne.nu

Ninja föddes 7/6 2006 som dotter till en Norsk skogkatt och en Perser, men då Ninja alltså är blandras så räknas hon som huskatt med färgmönstret bruntabby med vitt. Ninja hette från början Gizmo och bodde sina första ett och ett halvt år i en stad ungefär tre mil från där vi bor nu, hos en annan familj och med en kattkompis.

Denna familj hade med tiden utökats med ett barn, och Ninja var mindre nöjd med detta. Ju äldre barnet blev, kröp efter katterna och stojade, desto sämre trivdes Ninja. Så kom jag in i bilden; familjen lade ut en annons på Blocket med önskan om att Ninja skulle omplaceras i ett lugnt hem och utan barn.

Jag hade inga direkta planer på att skaffa katt då, det var mindre än ett år sedan mina små prinsar Linus och Lucas hade somnat in. Men av någon anledning tittade jag i alla fall in på Blocket den där dagen i mars 2008, och fastnade direkt. Jag var ”tvungen” att åka och besöka den förtjusande lilla knubbiga katten med den trubbiga nosen. Sagt och gjort, samma kväll åkte jag och träffade Ninja och det kändes rätt, så hon fick följa med hem direkt. Sedan dess är vi som ler och långhalm.

Ninja är en självständig tjej och saker ska göras och vara på hennes villkor. Gosa får man göra när hon vill, klorna får man på passa på att klippa när hon behagar vara stilla i famnen och pälsen får kammas när hon nådigt ligger kvar på samma plats och suckar.

Ninja älskar att sova/vila, hon är ju trots allt till viss del Perser och där finns ju en del lathet. Hon är också väldigt duktig på pipa ynkligt men i hög tonart när hon är hungrig, vilket är alltid. Hon kan framstå som lite snobbig och nonchalant, med sin trubbiga nos som hon gärna sätter i vädret. Men vackrare, mysigare och lojalare katt får man leta efter.

Wiggo föddes 28/11 2008 i en kull om fem ungar, och är en renrasig Brittiskt korthår och hans stamtavlenamn är S*Brimix Freddy. Han bodde sina första 12 veckor med sin mamma och syskon i hemmiljö hos uppfödaren och hennes man, barn och djur.

I februari 2009 började jag se mig om efter en kattsyskon till Ninja, och tittade igen in på Blocket. Rasen jag hade funderat på var Brittiskt korthår, som består av i regel lugna individer med ett nallebjörnsliknande utseende och sammetslen päls.

När jag då läste annonser på Blocket så upptäckte jag en uppfödare som bodde på samma ort som jag. Jag kände igen hennes namn och när jag träffade på henne nästa gång frågade jag om det var en slump eller var det hon som hade annonserat? Givetvis var det så och vi bestämde att jag skulle komma och kika på de två ungar som inte var sålda än.

Jag var innan inställd på att köpa en hona och en av ungarna var just det, men vid besöket hos uppfödaren var det en liten cremefärgad kille som rusade fram. Utan att bry sig om något eller någon tumlade han fram, elva veckor gammal, och började leka med min strumpa. Det var Katten med stort K, som skulle bli Ninjas nya syskon. En och en halv vecka senare flyttade han in till mig och Ninja.

Wiggo är glad, framåt, ”pratig” och gostokig. Han är långbent och lite fumlig i sina tokrusningar mellan kök, vardagsrum och sovrum. Där jag är, där hittar du garanterat Wiggo också, han viker sällan från min sida här hemma. Wiggo är koppeltränad och även om han inte har gått så mycket ute än utan mest blivit buren av mig, verkar han uppskatta att vara ute ibland.

Här i grannskapet är han känd som ”den där söta katten som åker cykel” – han får nämligen följa med på cykeläventyr ibland, sittandes i cykelkorgen. Detta har många av mina grannar roligt åt och jag vågar nog påstå att Wiggo har varit ett av sommarens hetaste samtalsämnen bland gubbarna och gummorna. Wiggo är ung men redan stor och jag skulle tro att han kommer väga runt sju-åtta kilo när han har vuxit färdigt. En nallebjörn är han, och världens charmigaste Wiggo.